De kallas också interpunktionstecken, de där små symbolerna som det finns så många av. En hel del skiljetecken brukas som bekant i både skönlitterär som akademisk eller populärvetenskaplig text. Men hur var det nu med användningen? En del är självklart sedan barnsben när man lärde sig dessa. Andra skiljetecken används inte lika ofta och det är viktigt att veta hur man använder skiljetecken på rätt sätt i ett bokmanus. I det här inlägget ges exempel på de mest vanliga skiljetecken som förekommer i text och hur man använder dem.
.
Det mest välkända skiljetecknet, punkt slut. I ett bokmanus används det efter en menings slut och innan citattecken. Exempel:
"Du har rätt."
,
Kommatecken kan användas på två sätt. Antingen används de mitt i en mening om den är lång eller radar upp saker t.ex. Jag behövde köpa mjölk, ägg, potatis och ströbröd.
Kommatecken används också efter en replik som inte innehåller andra skiljetecken, men placeras alltid efter citattecknet. Exempel:
"Jag behövde skriva det här", svarade jag.
?
Ett vanligt skiljetecken som används som bekant efter en fråga. Exempel:
"Vad såg du för något?"
!
Också vanligt med utropstecken i text, oftast repliker. I bokmanus får frågetecken och utropstecken aldrig kombineras. Exempel:
"Jag tror jag såg en björn!"
:
Kolon används för att markera när en anföringsfras i ett citat eller en tanke avslutas. Exempel:
Jag sa: "Du såg ingen björn."
Alternativt kan också kolon användas i en vanlig mening i löpande text före uppräkningar eller specifikationer, detta är särskilt vanligt i faktatexter eller dylikt. Exempel:
Faunan i den boreala hasselskogen utgörs av: ekorrar, vildsvin, möss, nötkråka och nötväcka …
;
Semikolon är inte lika vanligt förekommande och används främst för att skilja huvudsatser, med andra ord kompletta meningar. Semikolon påvisar ett innehållsligt samband mellan satserna och ersätter punkt och kommatecken. Semikolon följs alltid av en liten bokstav. Det vanligaste misstaget är att semikolon brukas som kolon. Exempel på korrekt användning:
"Idag är det fredag och fint väder; hoppas jag får sluta tidigt."
…
Äkta ellipstecken, också kallat aposiopesis eller äkta uteslutningstecken (kärt barn har många namn) består av tre på varandra tätt följande punkter för att markera att något har avbrutits eller inte avslutats. Används för att markera när någon har avbrutits i slutet av en mening, eller ej avslutar det den först tänkte säga. Många gör misstag när de ska använda sig av ellipstecken. En äkta aposiopesis består av tre punkter, inget annat, och används olika beroende på hur meningen slutar.
Exempel:
"Jag tror jag såg en björn …"
"Jag såg en bjö…"
-
Bindestreck ska ej förväxlas med tankstreck som också är ett mycket vanligt skiljetecken i boktexter. Används för att beteckna en sammansättning av två ord eller namn. Ej att förväxla med minustecken på tangentbordet. Bindestreck kan även användas för att markera stamning i en replik.
Exempel:
En g-klav
"O-okej då!"
—
Tankstreck, också kallat pratminus är ett förlängt bindestreck. I bokmanus kan detta skiljetecken användas för att markera början på repliker, även om det är vanligare med citattecken. Tankstreck kan också användas mitt i en mening för att markera ett hastigt avbrott. Ett tankstreck ska alltid skrivas med mellanrum mellan orden och det bör inte användas för att markera avbrott i slutet av en mening, där kan ellipstecken med fördel användas istället. Exempel:
"Jag tror inte på det — ni som ska vara så belästa om allt!"
""
Citattecken, kallas även anföringstecken, är ett skiljetecken som har flera användningsområden. Tecknets främsta användningsområde är för att markera citat. Det är vanligt att det används i mer sentida skönlitteratur för det ändamålet. Men citattecken kan även användas för att markera en verktitel eller markering av udda ord. Exempel:
"Vad gjorde ni igår?"
De tittade på vad man kunde kalla "konst", även om det mer liknade en feberdröm.
''
Enkla citattecken har också användning i skönlitteratur. De används för att markera ett citat inom ett annat citat. Om en karaktär säger något på t.ex. ett skämtsamt eller sarkastiskt sätt eller nämner en verktitel i sin replik används enkla citattecken.
Exempel:
"Den där 'björnen' du såg, det var bara en dräkt."
"Nu har jag läst 'Alla vägar bär till sanningen'", sa Lucas.
()
Parentes är ett omslutande tecken som ibland förekommer i skönlitterära manus även om det bör användas sparsamt. Även om det inte är grammatiskt fel så kan en parentes vara ett stilistiskt misstag i skönlitteratur. Ibland kan de ersätta kommatecken. Det är vanligare att se parenteser i faktaböcker eller uppsatser där referenser eller källor till ett påstående sätts inom parentes i löpande text, eller där vetenskapliga släkten och arter skrivs inom parentes.
Exempel på användning av parentes i fiction:
Hon hade en diamantring på fingret och en glänsande namnbricka fäst i plagget (Andrea var hennes namn).
*
Asterisk får markera slutet på de uppradade exemplen. Tecknet som liknar en liten stjärna har fler användningsområden än bara ett, även om man inte brukar se det så mycket i skönlitteratur. Om boken är en historisk roman och tar upp en händelse som skedde för länge sedan, kanske det markeras med en asterisk och en förklaring till den faktiska händelsen ges längst ner på sidan, också markerad med en asterisk.
Exempel:
De begav sig ut på slagfältet och inledde *Hundraåriga kriget.
*Hundraåriga kriget var en rad beväpnade konflikter mellan England och Frankrike …
Förutom detta kan asterisker också användas för att markera ett scenbyte eller annat avbrott i en text. Där man gör ett mellanslag och börjar ett nytt stycke kan man ha en asterisk mellan textmassorna. Asterisken är då oftast centrerad och står helt på egen hand.
Jag hoppas att du har lite mer koll på de vanligaste skiljetecken och hur de används inom skönlitteraturen nu. Det är inte alltid lätt att veta var och när man ska använda interpunktionstecken men även här handlar det om att öva och skriva.
Comments